Det tog ett tag innan Sister landade hos mig, eller kanske i mig, och jag kan inte riktigt sätta fingret på varför det inte kom direkt. De har alla beståndsdelar i sin musik och sitt uttryck som tilltalar mig. Jag har alltid dragits mot det mörka och smutsiga i musik, mot friktion, mot det som... Fortsätt läsa →
Det finns en begränsning inuti mig när jag ska skriva om musik jag verkligen älskar. Att orden tar slut, och mitt skrivna språk, som jag i vanliga fall har ett tämligen högt sjävförtroende rörande, krymper till ett fåtal slitna formuleringar i mitt huvud. Allt riskerar att landa i svinbra, jättebra, fantastiskt, och ändå har jag... Fortsätt läsa →
The Vice har alltid haft en tydlig idé om hur mörker ska låta. EP:n A Great Unrest som släpptes tidigare i år är inget undantag. Fem spår som tillsammans bildar ett koncentrat av det som gör bandet intressant; mötet mellan hård, mörk metal, rock’n’roll och något mer lågmält, nästan urbanmelankoliskt. Bandet fortsätter att vara produktiva,... Fortsätt läsa →
The Cruel Intentions verkar i ett musikaliskt landskap där åttiotalets glam och sleaze fortfarande fungerar som kulturell referens, och där många band i lite väl stor utsträckning omfamnar sina företrädare influensmässigt istället för att skapa en egen identitet och uttryck. Så är inte fallet med The Cruel Intentions. Även om det inte går att missa... Fortsätt läsa →
Perkele har tagit ett enormt steg framåt, utan att för en stund vända ryggen åt den tradition som punktrion kommer ifrån. Eller punk och punk; bandet verkar alltid ha varit rätt trygga i vad de är, trots omvärldens ibland väl ängsliga försök att etikettera dem. Men inför nya albumet Theater var det som att de... Fortsätt läsa →
Repeats EP Celebrate består av fem låtar på tretton minuter, och när skivan är slut finns det en liten känsla i mig som säger "Vad fan var det jag just var med om?". Det finns musik som går betydligt snabbare, och det finns musik som är markant hårdare än Repeat, men det är något i... Fortsätt läsa →
The Hives är ett av Sveriges mest framstående rockband, med en karriär som sträcker sig över mer än tre decennier. Gitarristen Nicholaus Arson har varit en central del av bandets sound och identitet från starten, och jag fick chansen att prata med honom en stund över telefon från Seattle dit bandet just anlänt under sin... Fortsätt läsa →
Ett par gånger under min livstid har jag upplevt den ojämförbara, fantastiska känslan av att en ny dörr har öppnats i musikens värld, och plötsligt har jag fått en helt ny skattkista att gräva i. Den där känslan när någon introducerar en för en ny genre eller ett band man inte tidigare har tagit till... Fortsätt läsa →
Min första kontaktyta med The Hawkins var när trummisen Albin Grill gästade Mimikrys streamade spelning under pandemin för fem år sedan. Efter att hela Mimikry unisont hyllade The Hawkins under gigget blev jag nyfiken, och började lyssna in mig. Det har jag inte ångrat en sekund. Redan från första låten jag hörde, fantastiska Roomer från... Fortsätt läsa →
The Hives växte fram som ett band som redan från början bar på en energi som kändes större än orten där de startade. Trettio år senare finns samma nerv kvar i musiken, men för varje år och för varje släpp har man polerat och tweakat sig till något större, något mer, något bättre. Och The... Fortsätt läsa →
Rockfabriken 