Det är knappt en månad kvar tills gänget i och omkring Mimikry åter bjuder in punksverige till sin hemstad Borlänge för att ännu en gång riva av en upplaga av festivalen Mimfest. Det är tredje året på raken som Mimikry i samarbete med Jubel arrangerar festivalen, och platsen för hela arrangemanget är Galaxen. Precis som... Fortsätt läsa →
När den svenska sleazescenen tog form i slutet av 1990 talet och början av 2000-talet fanns Loud'n'Nasty där som en av de tidiga aktörerna. Innan vågen blev tydlig och innan genren fick nya affischnamn var bandet en del av den mylla som senare skulle bära fram namn som Crashdíet och Crazy Lixx. När Loud'n'Nasty försvann... Fortsätt läsa →
Något sent omsider kommer här Rockfabrikens högst subjektiva sammanfattning av det svenska musikåret som passerat, i form av åtta låtar, fem album och en EP. Precis som förra året är kriteriet att det ska vara en svensk artist inom ramen för vad vi tycker är punk / rock, max en artist får vara med i... Fortsätt läsa →
Stockholmsbandet Diamonds and Guns är aktuella med nya EP:n Degenerate Nonsense, som släpps den 6 mars. Redan nu har de dock gett oss ett smakprov i form av första singeln Pain and Champagne. Sångaren Victor Ekvall har en distinkt och personlig röst. I recensionen av förra släppet jämförde jag honom med Ken Casey från Dropkick... Fortsätt läsa →
Fyra sångare på sex skivor. Det är elefanten i rummet för de svenska sleazerockarna Crashdïet. Varje gång en ny frontfigur klivit in har bandet tvingats visa tvivlarna att man inte bara fortsatt varit relevant, utan att man fortfarande varit just Crashdïet. För egen del har jag aldrig tvivlat på det. Av två skäl. Dels för... Fortsätt läsa →
Efter en handfull riktigt bra album över de senaste tio åren fortsätter falutrion The Sensitives att hitta rätt, och senaste singelsläppet Shadow Boxer som kom förra året är inget undantag. Även om bandet framför allt står med fötterna rotade i punk, ska och folkrock finns det något, om än vemodigt, powerrockigt i låten. Från det... Fortsätt läsa →
Det tog ett tag innan Sister landade hos mig, eller kanske i mig, och jag kan inte riktigt sätta fingret på varför det inte kom direkt. De har alla beståndsdelar i sin musik och sitt uttryck som tilltalar mig. Jag har alltid dragits mot det mörka och smutsiga i musik, mot friktion, mot det som... Fortsätt läsa →
Det finns en begränsning inuti mig när jag ska skriva om musik jag verkligen älskar. Att orden tar slut, och mitt skrivna språk, som jag i vanliga fall har ett tämligen högt sjävförtroende rörande, krymper till ett fåtal slitna formuleringar i mitt huvud. Allt riskerar att landa i svinbra, jättebra, fantastiskt, och ändå har jag... Fortsätt läsa →
The Vice har alltid haft en tydlig idé om hur mörker ska låta. EP:n A Great Unrest som släpptes tidigare i år är inget undantag. Fem spår som tillsammans bildar ett koncentrat av det som gör bandet intressant; mötet mellan hård, mörk metal, rock’n’roll och något mer lågmält, nästan urbanmelankoliskt. Bandet fortsätter att vara produktiva,... Fortsätt läsa →
The Cruel Intentions verkar i ett musikaliskt landskap där åttiotalets glam och sleaze fortfarande fungerar som kulturell referens, och där många band i lite väl stor utsträckning omfamnar sina företrädare influensmässigt istället för att skapa en egen identitet och uttryck. Så är inte fallet med The Cruel Intentions. Även om det inte går att missa... Fortsätt läsa →
Rockfabriken 